|
|
John
Cowper Powyssällskapet
|
|
Första sidan ► Om sällskapet ► Nyhetsblad ► Om John Cowper Powys ► Biografi ► Bibliografi ► John Cowper Powys Kontakt ► Om hemsidan ► In English ► |
John Cowper Powys - en första presentation av Sven-Erik Täckmark Den
begåvade översättaren och poeten, Thorsten Jonsson
(1910-1950) lär i början av
1938 satt jag själv, helt ovetande om Thorsten Jonssons existens, och
knåpade med en provöversättning av ett kapitel i Powys A Glastonbury Romance (1174 sidor lång!) i en liten vindskupa i
Avesta, där jag nätt och jämt drog mig fram som en volontär vid en av stadens
tvenne tidningar. Klokt nog kom min översättning aldrig längre än till
byrålådan och försvann sedan spårlöst. Men
prisad vare Em. Törnqvist i åminnelse, han som drev en bokhandel på torget i
Avesta, för det var där jag fann The
Meaning of Culture av John Cowper Powys i svensk översättning av Alf Ahlberg under den
rysligt ledsamma titeln Modern
Själskultur. Som
en uppenbarelse verkade den boken på mig och där jag satt i stadsparken eller
i min lya bortom vattentornet kände jag mig underbart införstådd med vad
filosofen Will Durant hade
skrivit om författaren:
”Powys är det mest känsliga instrumentet för tanke och känsla jag kan
finna i den samtida litteraturen. Han är en diktare som ej skäms för sin
känsla inför en värld som gjorts exempellöst rå och tarvlig genom miljoner
mekanismer och gudarnas flykt. Han är också en filosof, desto djupare på
grund av på grund av att han varken har system eller slutledningar. För en
gångs skull har en konstnär funnit ett perfekt språk för att uttrycka en
konstnärs filosofi”.
Min läsning av Powys utsträcktes efterhand med andra böcker av honom
och om honom. Då för tiden rekvirerade jag flitigt böcker från
Nobelbiblioteket i Stockholm, och där fann jag en människa som delade min
beundran för Powys, Leonard Dal, bibliotekets fine och älskvärde
föreståndare. Genom hans försorg fick jag låna så många Powysböcker jag
orkade läsa och under några år slukade jag i snabb takt en följd av
författarens filosofiska essäer, dikter och romaner. Under dessa år fanns
relativt lite skrivet om hans verk men däremot några biografier över honom
och hans bröder Theodore
Francis och Llewelyn Powys,
bl.a. en bok av Louis Marlow,
”The Welsh Ambassadors” och av R.H. Ward ”The Powys Brothers”.
När jag på sommaren 1937 skrev till Powys svarade han med ett alldeles
underbart brev, och därmed inleddes en brevväxling mellan oss som sporadiskt
sträckte sig över tjugo år. Jag var en av de många, många i skilda delar av
världen som han fick brev från och i likhet med Herman Hesse och Pär Lagerkvist besvarade han
dem alltid - långa, förstående, fantasifulla, så översvallande vänliga brev. I
många år kände jag ingen annan än gamle Dal som jag kunde prata med om Powys.
Inte heller träffade jag några likasinnade i England, dit jag reste som au
pair till en familj i sex månader efter enträgna uppmaningar av vännen och
författaren Rune Lindström.
Det var härifrån jag skrev till Powys och bad att få hälsa på. Om hans
vänlighet, hans medkänsla för de förtrampade, för de fula och fattiga, för
alla dem som hamnar på livets skuggsida - om allt detta fick jag många
synliga bevis och utsagor under en veckas vistelse där. Jag minns honom som
en mycket lång man med stort lockigt grått hår, klädd i en stor svart slängkappa,
väldiga kängor på fötterna och en yvig hatt på huvudet. Längs floden Dees
stränder och på sluttningarna, där vi strövade i timmar under de tidiga timmarna
- Powys älskade långa promenader - tycktes han ha ett outtömligt förråd i
sina fickor av sedlar och slantar som han stack i handen på luffare, zigenare
och fåraherdar som tycktes ha vunnit hans fulla förtroende. I den ena handen
minns jag att han bar en knölpåk, formad som en ormslinga. (Just den lär han
ha förärat sin vän Henry Miller
i Amerika.)
Under åren efter hans död - han dog 1963 vid nära 91 års ålder - har intresset
för hans verk stadigt stigit. En rad biografiska, bibliografiska och litteraturanalytiska
verk och doktorsavhandlingar har presenterats i England, Frankrike, Tysklans,
USA. Litteraturkritiker som George
Steiner har fört hans rykte vidare. Colin Wilson och Angus Wilson och
Shakespearekännaren G.
Wilson Knight har inträngande och skarpsinnigt behandlat hans verk. Hans
romaner och essäer har översatts till en rad språk, franska, tyska, ungerska,
tjeckiska, japanska o.a. Village Press, 69 Regent Street i London, har gjort
ett 50-tal nytryck av de flesta av hans verk - något som i hög grad bidragit
till spridningen av hans böcker, bl.a. i ett så avlägset land som Nigeria.
Till andra som bidragit till spridningen av John Cowper Powys, och också för
hans bröder, hör det sen ett 10-tal år tillbaka grundade Powyssällskapet i
London under Angus Wilsons ordförandeskap. Det anordnade bl a en stor
Powyskonferens i Cambridge 1972 i samband med 100-årsjubileet av diktarens
födelse.
John Cowper Powys var länge förbisedd, kanske mera i sitt hemland England
än i USA, där han under trettio år var känd som en ytterligt fascinerande föreläsare
i litterära ämnen. De engelska upplagorna var ofta små, kanske mest därför
att de var så väldiga till omfånget. Men oaktat han alltjämt är okänd för en
större allmänhet har det ändå alltid varit min övertygelse att han en dag
kommer att räknas till de verkligt stora i den engelska litteraturen, ja i
världslitteraturen. Och därför är jag glad att kunna räkna mig som en av hans
hängivna läsare. Denna
artikel publicerades ursprungligen i Jakobs Stege, Coeckelberghs Litterära Tidskrift,
nr 2 1977. |
Denna sida uppdaterad 3 juni 2008.